Emma Kurabyx Audas

Nu råkar det vara så här att...

2011-10-10T10:48:00.001+03:00

... jag saknar min blogg.

Gäster

2011-05-20T10:05:00.002+03:00

Igår hade jag gäster väldigt länge. Ett helt kronljus.

Vem?

2011-05-18T10:53:00.001+03:00

Vem trodde att man kunde ha jätteroligt då man talade i telefon med skatteverket?

Nu har jag den!

2011-05-17T10:58:00.002+03:00

Måste göra paus för morgonmål och buss-till-hfors-påstigning, men sedan får jag fortsätta.

Just precis så bra är den.

Lättläst och intressant. Inget extra. Inget svårt. Så bra.

Råttor

2011-05-17T09:31:00.005+03:00

Den här lägenheten är med stor sannolikhet bebodd av två råttor.

"Kom igen! Öppna då! Jag ser att ni är hemma!"

Hej igen!

2011-05-16T15:07:00.003+03:00

Det känns som om jag bara skrattat i fem dagar.

Jag har fått nya vänner bland nya kolleger.

Och jag har fått se på Gotland.

Vad är bättre än det?

Gotland

2011-05-11T19:22:00.003+03:00

Dit far jag nu.

Jag läser antagligen inte mejlen du skickar.

Hejdå!

Om kristet motstånd

2011-05-10T13:17:00.003+03:00

Patrik Hagmans bok Om kristet motstånd har kommit ut nu.

Den kan man t.ex. köpa här eller här.

Oavsett var man själv står i frågorna som behandlas i boken, så kan det sägas att Patrik har väldigt intressanta tankar och ett fantastiskt bra språk.

Jag tycker att vi alla skall läsa boken nu, så att vi alla kan diskutera den tillsammans sen!

Helsingfors

2011-05-08T18:48:00.011+03:00

Om mindre än en månad flyttar jag till Helsingfors.

Jag känner att jag inte riktigt kan förklara hur roligt det är.

Hänger som bäst på Google Maps och planerar rutter till jobbet, till kyrkan, till en lämplig matbutik och till favoritcaféet.

Behöver man andra platser?

Jo, rutter till vänner.

Och på tal om vänner! Ni!

Snart ringer jag och frågar var ni befinner er just de dagarna då soffbärande blir aktuellt.

Muhahahaahahaha!

Jag ger er en dags försprång att hitta på undanflykter.

Tur att ni inte kan veta att det kommer att vara fint väder, så ni kunde säga att ni tänkt sola och bada.

Nej, förlåt. Jag skojar bara. Jag vet att ni gärna tjänar mig i kärlek och handling.

BIRKA

2011-05-07T18:07:00.002+03:00

På humorlandskampen frågade konferencieren om någon i publiken någon gång skickat in tips till Birka? (Ni vet de där sjuka tipsen om strumpbyxor som gör att man rodnar då man läser dem, även om man är ensam?)

Jag var den enda som markerade.

Borde jag vara rädd för att röra mig ensam?

Halloumi

2011-05-07T10:59:00.003+03:00

Jag har en ny grej. Halloumi. Träffade på halloumi för första gången för en månad sedan. Den uppmärksamme noterar 10 halloumiostar i mitt kylskåp, samt en brie.

Jag äter numera halloumi dagligen och blir rädd om det inte finns minst två oöppnade i kylskåpet.

Men det där med att jag alltid tar hem några halloumi från butiken har fått konsekvenser nu.

Dock finns ett försvar: De var på extrapris.

Men jag säger inte var.

singel med barnkläder

2011-05-06T17:26:00.004+03:00

Här har jag lust att ösa ur mig och skriva ett långt inlägg om barnkläder och konstiga idéer om singelskap. Men jag ska nog låta bli.

Men sägas kan att mobbare inte skall få bestämma vad barn har på sig. ("Pojken blir ju retad om han har glitter på skorna.")

Och sägas kan att alla singlar inte antingen satsar på karriären eller väntar på den blivande äkta makan/en. Det kan sägas att tvåsamhet står i kontrast till en-mans-het, inte ensamhet. Det kan sägas att alla inte definieras sig som singlar eller par.

Kanske då man är 17 år. Men inte vuxna. Nej.

Kanske på 1950-talet. Förutom sjömän. Ja.

bränna

2011-05-06T17:20:00.000+03:00

Jag har bränt min hud och är glad. Min hud är röd, och det kallas brännskada. Och jag är glad. För att världen är galen.

kraftuttryck

2011-05-05T14:45:00.002+03:00

Igår var jag på bio. I den svenska översättningen fanns kraft(?)uttryck som Söte satan, Salte satan och Hundramarkshelvete.

Det sista är min personliga favorit.

... och det blev fest!

2011-05-05T09:28:00.003+03:00

Världens bästa spontana hemmafest uppstod igår, med världens bästa spontana hemma-dansgolv.

Bl.a. Ace of Base och Michael Jackson stod för musiken.

Som studerande i maj kan man dansa till kl 02 en onsdag.

Mina damer och herrar:

2011-05-04T17:43:00.005+03:00

Jag har nu ett vitsord, samt 10 studiepoäng, i hebreiska.

Aldrig mer piel eller qal eller hitpael eller polel eller pual eller nifal eller hifil eller någon annan stamform...

Nej nej.

I kväll är det fest. Bland annat en grekisk segrare är på kommande.

God morgon, ni!

2011-05-04T09:10:00.001+03:00

om Herrens modersmål och medmänniskor

2011-05-03T20:19:00.004+03:00

Om jag klarar morgondagens tent i hebreiska så måste jag aldrig mer i hela mitt liv läsa hebreiska.

Jag får.

Men jag måste inte.

Och hej:

Ni vet det där då människor springer om man håller upp dörren för dem och de ännu är några meter från dörren och man nästan ångrar att man håller upp den för dem eftersom man verkar göra det så tungt för dem eftersom man tvingar dem att springa?

Vi är dåliga på att låta medmänniskor göra oss tjänster i vår kultur.

Som att hålla upp dörrar eller ge oss 20 cent som fattades till bussen.

Vi vill inte vara till "besvär".

Men skräpa ner på gatorna i staden där de bor, det vågar vi.

Matador

2011-05-02T13:31:00.002+03:00

Igår på kvällen andades jag in helium och sa "matador". Två gånger.

Det är något av det roligaste jag vet.

Barnsligt problem:

2011-04-27T19:16:00.000+03:00

Jag har ätit polkagris.

Nu har jag jätteont i munnen.

Tänk det.

2011-04-27T17:55:00.000+03:00

Jag skall antagligen byta bo-stad.

Mysa Rönn och tandläkare

2011-04-27T17:37:00.005+03:00

Idag var jag till tandläkaren.

Det var kul på något sätt. Jag ville kolla om allt var bra, om början till hålet hade utvecklats till fullmoget hål och om mina visdomständer får stick around en tid ännu.

Jag fick en lapp med mig från läkaren. På den står det bl.a. att jag skall besöka en tandhygienist för att skrapa tandsten OCH undervisas i munhygien. Det tycker jag att är roligt. Att det liksom hör till.

Och när jag tänker på att jag, 23 år, skall sitta där med en vanligtvis ca 50-årig kvinna som berättar för mig att munvatten och tandtråd är bra, att många mellanmål är dåligt och att jag skall borsta gaddarna både morgon och kväll, så får jag lust att busa.

När hon berättar om tandborstning i både ottan och natten, så vill jag kontra med ett "vad är tandborstning?". Då går jag från att vara en vuxen som inte klarar av bashygien till att vara ett geni som klarat av att hålla tänderna fräscha utan kunskap om vare sig borstar eller flour.

Det är då jag skall ljuga och berätta att jag låtit föda upp några bävrar som sköter om min tandhygien. Morgon och kväll.

Ja, ett sånt bus får jag lust med.

För övrigt: Mitt nya duntäcke knastrar under mig. Underbart. I natt blir första natten.

påskpynt

2011-04-20T15:01:00.003+03:00

Min vän T kommer strax hit på kaffe, så jag lade fram påsklöpare och påskservetter.

Egentligen tycker jag att det känns helt fel att påskpynta nu. För då man påskpyntar blir det ju lite påskfest i hjärtat, och den festen börjar ju inte förrän natten till söndag.

Det ska ju dös och gravläggas här ännu innan dess.

Men.

Jag åker bort från mitt hem på lördag.

Så när skall jag få ha påskfint om inte nu?

ni vet det där dumma?

2011-04-20T14:19:00.000+03:00

Ni vet det där dumma med att det är så mycket enklare att hjälpa en tant över vägen eller låta en främling sova på soffan än att konsekvent behandla sina bästa vänner och familjemedlemmar som guld?

Jesus döms.

2011-04-20T09:36:00.002+03:00

Idag är det onsdag i stilla veckan med temat Jesus döms.

Ofta betonar man hur Jesus, utan att försöka smita undan, offrar sitt liv. Och med profetians uppfyllelse talas det om hur han inte öppnade sin mun för någon protest. Och visst är det så, att Jesus, Guds son, frivilligt väljer att gå i döden för vad han sagt och gjort.

Men det är ingen mes vi talar om. Jesus är otroligt häftig här på slutrakan. Titta till exempel här i dagens evangelietext, ur johannesevangeliets 19e kapitel:

Då tog Pilatus Jesus och lät gissla honom.
Och soldaterna vred ihop en krans av törne
och satte på hans huvud, och de hängde
på honom en purpurröd mantel. De gick
fram till honom och sade: ”Var hälsad, judarnas konung”, och de gav honom örfilar. Sedan gick Pilatus ut igen och sade till
judarna: ”Jag för ut honom till er för att ni
skall förstå att jag inte finner honom skyldig till något.” Jesus kom ut, med törnekransen och den purpurröda manteln, och
Pilatus sade: ”Här är mannen.” Så snart
översteprästerna och deras folk fick se honom ropade de: ”Korsfäst, korsfäst!” Pilatus
sade: ”Ta honom och korsfäst honom
själva. Jag finner honom inte skyldig till
något.” Judarna svarade: ”Vi har en lag, och
enligt den lagen måste han dö, eftersom
han har gjort sig till Guds son.”
När Pilatus hörde detta, blev han ännu
mer oroad. Han gick tillbaka in i residenset
och frågade Jesus: ”Varifrån är du?” Men
Jesus gav honom inget svar. Pilatus sade
då: ”Vägrar du att tala med mig? Vet du
inte att jag har makt att frige dig och makt
att korsfästa dig?” Jesus svarade: ”Du skulle
inte ha någon makt över mig om du inte
hade fått den från ovan. Därför har den
som överlämnade mig åt dig större skuld.”
Efter det svaret ville Pilatus frige honom.
Men judarna ropade: ”Om du släpper honom är du inte kejsarens vän. Den som gör
sig till kung sätter sig upp mot kejsaren.”

När Pilatus hörde de orden lät han föra
ut Jesus och satte sig på domartribunen i
den så kallade Stengården, på hebreiska
Gabbata. Det var på förberedelsedagen före
påsken, vid sjätte timmen. Pilatus sade till
judarna: ”Här ser ni er kung.” Då ropade
de: ”Bort med honom! Korsfäst honom!”
Pilatus frågade: ”Skall jag korsfästa er
kung?” Översteprästerna svarade: ”Vi har
ingen annan kung än kejsaren.” Då utlämnade han Jesus åt dem till att korsfästas.

kickar

2011-04-19T09:11:00.000+03:00

Jag får enorma kickar av att kl 08:56 tala om dagens springtur i imperfekt.

Om träningsskador och identitetskris

2011-04-19T08:56:00.003+03:00

Jag känner mig väldigt seriös och rar med min träningsskada. Men det här med träningsskador är ju för mig ett ganska så nytt fenomen.

Och jag visste inte att det här var en skada jag skulle vila bort. Utan istället tänkte jag att lite träning nog gör benet varmt och mjukt och således tar bort smärtan.

Efter dagens springtur kan jag nu knappt gå.

Får stanna hemma tills jag måste ut.

Om hår och andra ytliga ting

2011-04-16T14:53:00.003+03:00

För ett halvt år sedan blev jag blond och korthårig.

Sedan dess har jag aldrig vågat låta håret vara lockigt (kort hår är ju inte generöst), utan jag har plattat det vareviga gång.

Tills idag.

Nu vågar jag inte ha löst det.

Och förresten så ska jag till Berlin i oktober.

Amen.

2011-04-16T14:36:00.001+03:00

Idag har jag det oförskämt bra.

Mycket i mitt liv är inte som jag skulle vilja ha det.

Men jag kan faktiskt inte ens formulera en tanke om hur jag hellre skulle ha det.

Har inte en enda konkret önskan om hur något kunde göras bättre.

Tack, Gud, för att jag alltid har det så mycket bättre än jag förtjänar.

Tack för att det inte blir som jag vill och som jag planerar. Det vore en katastrof.

Amen.

om att filmas

2011-04-14T09:11:00.002+03:00

Nu har jag tittat på snuttar från min midsommar-högmässa jag höll för två veckor sedan.

Det är skrämmande att se sig själv på film.

Idag har jag Övningar i masskommunikation.

Vi skall filmas då vi i tre minuter framför ett budskap.

I morgon skall hela gruppen titta på våra inspelningar.

Det är konstigt att bli filmad.

Jag tycker verkligen inte om att fotograferas, och jag tycker inte om att banda in min röst.

So don't get me started on att filmas.

Men ibland finns det högre syften.

nåd

2011-04-12T20:53:00.003+03:00

Igår hade jag nåden att stöta på en person jag egentligen inte kände. Vi bestämde oss för att luncha idag.

Efter en lunch på 4 timmar kan jag nu konstatera att jag nog har fått en ny vän. En fin vän.

Ny identitet

2011-04-11T15:04:00.003+03:00

Enligt valmaskinen är jag en svensk kommunist.

Alltså SFP varvat med kommunistiska partiet.

Jag är okej med det.

Franciskus:

2011-04-11T07:42:00.001+03:00

O, Mästare, låt mig inte så mycket
söka att bli tröstad som att trösta,
inte så mycket söka att bli förstådd som att förstå,
inte så mycket söka att bli älskad som att älska.
Ty det är genom att ge som man får.
Det är genom att glömma sig själv
som man finner sig själv.
Det är genom att förlåta som man blir förlåten.
Det är genom att dö som man uppstår
till det eviga livet.

Kan vi inte bara sluta prata om kroppar?

2011-04-08T09:00:00.007+03:00

Är lösningen verkligen att på bloggar och på TV och i tidningar prata om hur nöjda vi kvinnor borde vara med våra kroppar och hur vi ser ut?

Kan vi inte bara sluta prata om kroppar? Kan vi inte sluta prata om vilka jeans vi kommer in i igen? Kan vi inte sluta prata om att vi alla tänker för mycket på vad vi stoppar i oss? Kan vi inte sluta prata om beachen 2011? Kan vi inte sluta tycka att det är en bra komplimang att säga att någon ser slank ut? Jag är trött på pratet om kvinnokroppar.

Kan vi inte bara sluta?

Och istället bara säga "vad fin du är idag!" och "du för solsken med dig då du kommer in i rummet!", om nu det är sant.

Om det inte är sant kan vi säga "du är bra på matte!" eller "vilken god mat du lagade!"

Männen pratar inte så mycket om sina kroppar. Det är nog därför de inte bryr sig i samma utsträckning som vi. För så länge som kroppen är det bästa vi kan på komplimanger för, så är det också kroppen vi värderar mest.

Och nu tänker någon: "Nee-e! Jag blir nog gladare om någon tycker att jag är trevlig och vänlig, än om den säger något positivt om mitt utseende!"

Men det där vet vi antagligen alla sanningen bakom.

Saken är väl den att det faktiskt inte spelar så stor roll i fall jag på min blogg eller i någon tidning skriver om missnöje med min kropp eller om jag skriver "Hej tjejer! Tyck om era kroppar!" som nån super-hurtbulle vad gäller egoboost. Det spelar inte stor roll, tror jag. För det är ändå den där samma kroppen som det hela tiden dikteras att jag ska hata eller älska. Och om vi inte vill att kroppsförakt skall vara en självklar del av att vara kvinna, så tror jag att vi helt enkelt måste sluta prata om det. För om någon säger "Tyck om din kropp!" till en 13-årig flicka, så berättas det samtidigt att en annan inställning antas vara fallet.

Själv vill jag strunta i kroppens utseende, men jag vill att hjärtat skall slå så länge att jag får mer tid för att fokusera på kärleken till människorna omkring mig.

Kan vi snälla ha det så istället?

Oj, hööni!

2011-04-05T15:29:00.005+03:00

Idag har jag fått besöka Ronja och hennes familj.

Jag fick träffa deras hem och deras beebis* för första gången, och både hemmet och beebisen var ljuvliga!

Jag tycker om Ronja och hennes man Rickard. Jag tycker om deras baby också, men mest för att det är deras baby, helt enkelt. Babysar är bra, och vänners barn är (nästan) alltid bra. Så är det bara.

Men, ja. R och R är bra typer. Jag gillar människor som utstrålar en vilja att ha det bra och trivas med livet och varann.

* Oavsett hur gammalt en väns barn är, så är det en baby första gången man träffar det.

Offer

2011-04-04T21:42:00.002+03:00

Som barn är man offer för så mycket.

För de vuxnas värld.

Barn ser inte över bordskanten.

Barn kan inte åka tåg ensamma.

Det är som med gamla människor.

Som de gamla människorna som jag såg på tåget idag.

De som inte förstod hur låset på toaletten fungerade tills jag visade dem. De hade nästan gett upp hoppet om ett genomfört toalettbesök.

De som lade på sig sina kappor och tog sina väskor 35 minuter innan vi kom till deras station.

För att det visste att de är långsamma i sina rörelser och att det kan bli bråttom.

I 25 minuter stod de intill tågets ytterdörr.

Fastän de blev så trötta av att stå.

Och det gjorde de för att de visste att när tåget väl stannat så är tiden knapp.

Gamla är också offer.

Men det är nog inte de vuxnas värld som barn och gamla är offer för.

Utan för världen som ägs av de starka, de unga, de friska och de vars kunskap är uppdaterad om e-biljetter och toalettlås.

Det gör mig så ledsen.

Meningar jag avskyr, spårar upp och försöker döda:

2011-04-02T12:36:00.004+03:00

1. "Det passar int sig riktigt."

Ex. Kan i folkmun handla om en kjollängd eller om att ogenerat be att få sova på soffan hos en bekant.

2. "Det sku nog vara lämpligt."

Ex. Att ha med choklad till jobbet då du kommer tillbaka från Paris eller att bjuda en avlägsen släkting du inte träffat på 25 år till ditt bröllop.

Gången jag inte stod upp för kyrkans tradition

2011-03-30T08:15:00.004+03:00

Senaste sommar jobbade jag som mången gång tidigare i Jakobstads församling som sommarteolog. Till den uppgiften brukar också höra att man är med på båda skriftskollägren som undervisare. Det var jag även detta år.

Under ett av lägren skulle hela gruppen ta sig med buss från lägergården till centrum för att delta i församlingens huvudgudstjänst. Vädret var mycket varmt och jag anade vad dresscoden kunde komma att vara bland konfirmanderna.

Men jag vågade inte säga att man i kyrkan lämpligen inte skall ha bara axlar. Det kändes föråldrat, dömande och småsint. Så jag sade att "det ju kan vara mycket kallare inne i kyrkan än utanför, så jag rekommenderar att man har t-skjorta eller en tunn långärmad."

Jag minns ännu hur de oerhört fina flickorna som litade på mig sedan satt i kyrkbänken och fläktade sig med formuläret av papper och sa att de var törstiga.

De gör rätt i att inte lita på mig fler gånger. Åtminstone inte när det kommer till uppskattning av temperatur.

Jag skall nog inte ljuga mer.

Istället skall jag nu gå till domkyrkan och hålla en övnings-högmässa. Midsommardagen, here I come!

Fasta, dag 18

2011-03-26T12:08:00.005+02:00

Det konstiga med livet är att man en fredag kan tacka nej till både en fest och ett kvällsté-besök, och ändå sitta och hulkande gråta över att man känner sig så oerhört ensam.

Idag är mitt uppdrag att se skillnad på det goda och det destruktiva allvaret, och att se skillnad på den goda lättsinnigheten och den ytliga.

Jag har inga problem med ytlighet. Tvärtom.

Men jag borde verkligen öva mig i att motarbeta det destruktiva allvaret. Allvaret som får mig att sluta orka. Allvaret som får mig att känna mig så väldigt ensam, modlös, hopplös och ledsen.

Idag igen skiner solen, och ändå har jag inte varit utanför dörren. Jag har haft morgonandakt, ätit morgonmål, skrivit ett förrättningstal och sett Himlaliv med Simon Häger på arenan. Jag är berörd av mycket, och lever ännu i djup eftertänksamhet efter gårdagens själavårdssamtal.

Livet är nu som det är, men Herrens nåd är, som bekant, var morgon ny.

fasta, dag 17

2011-03-25T09:00:00.003+02:00

Det känns inte sådär oerhört vettigt att som 23-åring sitta och tänka att "jaha, så här blev livet, så här blev jag...".

Hela mitt liv har jag trott att livet handlar om att dra saker till sig. Få en utbildning, få en partner, få ett hem, få barn, få jobb... Och att det jag sedan fått skapar min identitet. Och att det är väldigt viktigt att det jag får passar ihop med vem jag är. Det här "hitta sig själv"-skräpet.

Det är på alla sätt helt fel att tänka så. Min första identitet måste ligga i det att jag för mig till något. Att hitta min första identitet i att vara en del av Kristi kropp.

Att finna sig själv är inte ett resultat av att söka efter sig själv.
Att finna sig själv är ett resultat av att glömma sig själv och försöka placera in sig som en liten del i en stor kropp.

Om jag fokuserar på att dra saker till mig så blir jag så oerhört ensam.
Om jag fokuserar på att föra mig själv in i ett större sammanhang så finner jag gemenskap. Och min rätta plats. Och mig själv.

Nu börjar solen skina och lyser upp huset jag ser från mitt fönster. Det är ett gult stenhus med gamla balkonger som gör att jag kan leka att jag finns i södra Europa.

Idag skall jag förbereda en predikan, ha själavårdsövningar och själv gå till själavård.

Min fasteuppgift är att tänka på den ondska som finns i världen. Jag skall reflektera över hur jag själv har både ont och gott i mig. Jag skall aktivt ta beslut om att vilja verka för det goda.

Jag hoppas du får en bra dag. Du kan också fundera på hur du kan motverka destruktiva tendenser i din omgivning.

Tack!

2011-03-24T09:15:00.004+02:00

Den glädje jag idag känner över att jag som ung och dum 18-åring fick för mig att söka in till teologiska är så oerhörd!

Då, när jag inte visste något om hur studierna skulle vara, eller hur jag skulle utvecklas som människa, eller vilka motgångar som skulle förändra mig, så sökte jag in. Av den enkla anledningen att det var det enda jag vågade lita på att skulle kännas viktigt i så länge som fem år.

Nu är jag här. Ett år från en magister. Ett år från en prästkompetens. Tänk att jag fick brinna såhär mycket för något som var "det första försöket". Tänk att jag inte hade en aning, men att det ändå blev så bra.

Jag älskar att vara teolog. Jag älskar att glädjas och gråta över kyrkan. Jag älskar att få lägga en massa timmar per dag på att fundera på hur och varför och Gud. Jag älskar vad jag gör, och tanken på vad jag en dag kanske kommer att få göra är fantastisk.

Tack!

Favorituttryck från veckan:

2011-03-24T09:00:00.004+02:00

"Medryckande som synden!"
"Det e som med klosterlivet: Det e int för alla."

Vege

2011-03-22T09:35:00.001+02:00

Förresten firar jag idag tre veckor med vegetarisk kost.
Vilken seger!

kalender

2011-03-22T09:06:00.005+02:00

Duktiga flickor har alltid ett välutrustat pennfodral med sig, full med olika blyertspennor, bläckpennor och färggranna pennor för att kunna dekorera.

Jag försökte mig på det där med att ha temafärger i min kalender.

Lila för kyrkrelaterade studier, grönt för andra.

Blått för kyrkrelaterade fritidsaktiviteter, osv.

Det där med att kunna bli en duktig flicka var svårare än jag trodde. Här bjuder jag på en spegelvänd bild på min må-to. Ingen vacker syn.

Ann

2011-03-22T08:49:00.004+02:00

Nu har jag lyssnat färdigt på Ann Heberleins bok Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva.

Just nu kan jag nog inte säga mer än bara det.

Om kyrka och känsla

2011-03-21T20:29:00.003+02:00

Så nu är jag tydligen en sådan som tycker att bloggfärg lämpligen kan gå hand-i-hand med aktuell liturgisk färg.

Idag känner jag mig ensam.

Det gör man ibland. Trots att man har fått en blomma.

Det ska jag lära mina barn.

Fasta, dag 13

2011-03-21T20:09:00.005+02:00

Idag är det måndag. Enligt Owe Wikströms bok som jag i fastan följer betyder det att det är naturens dag.

Jag är dålig på det här med naturen. Jag är inte så intresserad av den. Jag vill vara miljövänlig, och jag förstår att det är bra att naturen finns, men jag är bara inte så intresserad. Jag bryr mig inte om hur olika fåglar ser ut och jag bryr mig inte om skillnaden mellan olika lövträd.

Och idag var fasteuppgiften att ta in lite vacker natur i livet. På förslag fanns att köpa sig snittblommor eller göra fint i rabatten.

Hmm. Jag mådde illa och var trött och hade inga planer på att lämna min lägenhet innan kvällen.

Jag har för den delen aldrig köpt snittblommor till mig själv heller. Det hör liksom inte till min vana det där med blommor. Jag struntade helt i uppmaningen.

Men vad händer?

Jo! Strax efter klockan fem ringer det på dörren och en man stiger in. Han har med sig en blomma till mig. En gerbera, tror jag. Den är vacker och orange, och pryder nu ett av mina fönsterbräden. Hurra!

Fasta, dag 10

2011-03-18T17:32:00.005+02:00

08.15 skall jag vara i reuterska seminarierummet för min hebreiskatent, och jag hade tänkt vara där i god tid. Jag misslyckas med att starta 07.45, vilket var planen. Istället är jag på väg ut genom dörren 08.04 då jag får ett SMS.

En vän har det jobbigt och tror att viktig hjälp skulle vara att få sova en stund i mitt hem, i min närvaro.

Jag ringer upp. Jag säger att jag har en tent, men att jag kan höra av mig direkt efter den. Jag ångrar mig direkt. Jag välkomnar över vännen med en gång.

Det blir ingen tent. Det blev inte den inplanerade lunchdejten heller. Men det blir en av de finaste stunderna i mitt liv.

Vännen ringer efter en stund på dörren och efter en lång kram läser jag som vännens godnattsaga och som min morgonandakt högt dagens faste-text ur Owe Wikströms bok. Texten avslutas med dagens uppgift:

Sök aktivt kontakt med någon som har det svårt och erbjud dem hjälp. Korset är en påminnelse om smärta, men också en påminnelse om att det finns lindring.

Amen på det. Aktivt sökte jag inte, men tänk att Gud i sin stora nåd ger mig människor som frågar om jag har möjlighet att finnas till för dem en stund. Tänk att de människorna finns, fastän jag inte alltid hittar dem själv.

Tack, Herre, för möjligheten att leva tillsammans med andra. Tack för de bröst jag hopplöst lutat min panna mot och tack för att jag ibland får vara den som kramar om och bakar en paj. Tack för att livet verkligen går att dela. Förlåt för de murar vi bygger upp mellan oss. Herre, förbarma dig! Amen.

inspirationsdagar

2011-03-13T08:20:00.003+02:00

Idag avslutas inspirationsdagarna för studerande till kyrkliga yrken. Vi har hållit på sedan fredag.

Idag skall jag leda en paneldiskussion mellan församlingspastor Daniel Björk och ärkebiskop emeritus John Vikström, där vi diskuterar hur man som människa kan kombinera den egna identiteten och tron med kyrkans tradition och tro.

Sedan blir det högmässa och kyrklunch.

Jag tror att dagen blir jättebra!

Fasta, dag 4

2011-03-12T08:33:00.003+02:00

Människan är expert på att "läsa in" saker i ord eller händelser som egentligen inte finns.
Ändå måste jag konstatera att fastetexterna så konstigt ofta helt går samman med de tankar jag tänkt dygnet innan jag läser dem.

Idag handlar det om förnöjsamhet och förmågan att inte tro att livet händer någon gång "sedan".
Livet är ju här och nu.

Alltför många av de beslut jag tar idag handlar om det liv jag tror att jag vill leva om 10 år. De handlar inte om idag. Jag skjuter upp mitt liv. Jag planerar alldeles för långt framåt. Vågar jag säga den här tanken idag? Tänk om någon vänder den emot mig om fem år?
Så tänker jag. På riktigt. Det är helt galet egentligen. Varför tror jag att någon om fem år skulle minnas vad jag säger idag? Och varför tror jag att den personen i så fall skulle vilja mig illa?

Jag är rädd. Rädd för andra människor. Rädd för min framtid. Rädd för att inte bli lyckad. Rädd för att inte göra vad jag borde. Rädd för att bara rulla på framåt utan att tänka mig för. Problemet är att jag tänker mig så mycket för, att jag inte ser idag som den dag den är. Jag ser idag som en framtidsinvestering.

Jag skulle leva hemskt annorlunda om jag visste att jag bara hade 2 år kvar att leva. Eller 10 år. Helt andra val skulle jag göra. Och 10 år är en lång tid.
Det kan ju hända att jag inte lever längre än till i morgon.

Det är en svår balans mellan att leva i nuet och samtidigt ta ansvar för sin framtid. Men jag tror att jag borde lära mig mera om förnöjsamhet och vila i nuet. Det andra är jag obehagligt bra på redan.

hjälp

2011-03-12T07:42:00.002+02:00

Nu sitter jag för mig själv och gråter för att det är så fantastiskt fint då olika människor kommer samman och gemensamt jobbar för människor som behöver hjälp.

Fasta, dag 3

2011-03-11T07:51:00.007+02:00

Att igår mellan 14.30 och 15 sitta i Åbo domkyrka tyst för mig själv var alldeles underbart.

Må vara att en turistgrupp var där samtidigt, men ändå finns det en så stor vila där.
Det beror kanske på det, att kyrkan är placerad mitt i dagsstressen, men ändå erbjuder stillhet. Kanske beror det på att ett så där stort rum aldrig vanligtvis är tyst.

Jag satt stilla en stund, bad, vandrade runt och tände ett böneljus. Att stirra på en ljuslåga i andäktig tystnad är ett av de mest effektiva sätten för mig att nollställa tanken. När tanken började vandra använde jag mig av Gudspärlans ord: "Du är gränslös, Du är nära, Du är ljus och jag är din."

Närvaron är svår för mig att öva upp. Det finns oerhörda hinder. Det går ganska bra ända tills jag förväntas ta ett beslut. Då sätter intellektualiserandet och distanserandet igång igen. Jag försvarar mina känslor med påhittade, vettiga argument, och vet sedan inte om jag handlar endast till följd av en känsla eller till följd av ett gott resonemang.
Men jag jobbar på det.

Idag är uppgiften att påminna mig om livets ändlighet och begränsning. Den tanken är sorglig när jag tänker på människorna omkring mig, men på ett positivt sätt befriande då jag tänker på min egen ändlighet. Befriande för att jag så ofta drunknar i storslagna planer för mitt liv.
Att påminna mig om att de planerna inte är målet, utan att målet är bortom allt planerande, ger mig frid.

Fastans andra dag

2011-03-10T09:20:00.005+02:00

Min fasta har två stora utmaningar.

Den första är att lära mig själv bli närvarande. Jag har nämligen stora svårigheter med det här. Svårigheterna tar sig inte i uttryck i det att jag sitter och skriver SMS medan mina vänner försöker berätta något för mig. Men det tar sig i uttryck i det att jag distanserar mig från mitt liv. Jag glömmer bort att känna efter, att uppleva och att spontant reagera. Jag måste anstränga mig väldigt för att ta reda på om en känsla är äkta och spontan, eller om den bara är vad jag vet att jag ”borde” känna i en situation lik den jag befinner mig i.

För att öva mig i närvaro, andäktighet, förundran och av-intellektualiserande så deltar jag i en fastegrupp.
Vi i gruppen studerar alla teologi och med oss har vi vår oerhört fina och kloka fakultetskaplan som vägleder oss.
Vi läser alla Att älska livet mer än dess mening av Owe Wikström, och gör bokens övningar dagligen. Sedan träffas vi torsdagar (första gången idag). Torsdagsträffarna sker i Åbo domkyrka och de avslutas med att vi tillsammans med församlingen firar veckomässa. Vi deltar också i söndagens högmässor.
Jag tror att den här delen av fastan kommer att göra mig väldigt gott.

Den andra delen av fastan utmanar min egen bekvämlighet. Tanken är att jag skall lära mig att inte sätta min egen vilja och lust främst. Jag skall öva upp förmågan att kunna avstå från saker för att tjäna ett högre syfte.
Hit hör många saker, och här blir det väldigt personligt. Men nämnas kan som exempel att jag avstår från köttätande. Jag tjuvstartade redan innan fastan och är nu inne på min tionde dag. Det går mycket smidigt hittills. De andra sakerna är betydligt svårare. De ligger närmare mig själv som person och gör därför mer ont. Men det känns viktigt att utmanas.

(Tidigare år har jag försökt mig på att under fastan avstå från godsaker. Problemet med det var att det för mig blev en diet, en bantning, som jag avskyvärt nog försökte klä i ordet "fasta". Det känns fel mot fastan att göra så. Nämnas kan att jag aldrig riktigt tog det på allvar som en fasta, och genomförde det heller aldrig.)

Idag är det den andra dagen i fastan. Jag fokuserar på den goda, frivilliga tystnaden. Jag söker mig en stund till en plats av stillhet. Jag tvingar mig själv att möta tystnaden istället för att gömma mig i aktiviteter, samtal, musik och stress.
Utmanande, men nödvändigt.

Kvinnodagen

2011-03-09T08:41:00.004+02:00

En vän frågade mig igår vad jag tycker om kvinnodagen. Och jag tänkte efter en stund.

Min kvinnodag handlar inte om mig. Den handlar inte om min mamma. Den handlar inte om mina systrar eller vännen som frågade mig.

Min kvinnodag är en dag då jag tänker på det fina att jag får leva i en tid efter att kvinnor fått rösträtt. Min kvinnodag handlar om alla sorters jämlikhet. Min kvinnodag uppmärksammar alla de orättvisor vi rättat till, men uppmuntrar oss samtidigt till att reflektera kring vilka de orättvisor vi ännu inte upptäckt kunde vara.

Min kvinnodag handlar inte om Kvinnan. Om det är något jag verkligen ogillar så är det "ljuva flicka, ta vår hyllning"-sången som ljuder vid valborg. Och denna "o, kvinna!"-jargong som tillåts dyka upp vid vissa tillfällen, ofta i samband med frack eller snaps.

Jag tycker så oerhört illa om det där. Hyllningen av kvinnan som fenomen. Ett fenomen männen skall förhålla sig till på ett värdigt och vackert sätt. "För kvinnan är ju ändå bara för underbar!". Det blir bara så äckligt på så många sätt. "Hej, bröder! Nog älskar vi ju kvinnan!"

Kvinnan är nu bara. Vi är ingen del av männens tillvaro som de skall ta sig en stund att tacka för då och då.

Tack, vi är fantastiska också utan de orden. Vi behöver inte bekräftelsen. Vi är förbi tiden då kvinnan skall hyllas för att hon förgyller herrarnas fester efter att de viktiga frågorna diskuterats klart.

Nej, jag vill inte ha mannens tack och hyllning.

Min kvinnodag handlar om jämlikhet.

Inte om mig.

Fasta

2011-03-08T08:09:00.004+02:00

Egentligen skulle jag vilja berätta om min fasta här på bloggen.

Berätta om texterna som jag och min faste-grupp läser, och vilka tankar som öppnas.

Berätta om de saker jag tar mig an den här fastan.

Inte allt, men något. Något som kan nämnas i ett sådant här forum.

För att inspirera. Och för att få berätta något.

Men det är ju inte att fasta i det fördolda.

Vilket är tanken.

Så jag får väl lov att skriva fastedagbok istället.

Men ni ska veta att jag gärna skulle vilja.

Hej!

2011-03-01T09:43:00.003+02:00

Jag sysslar med att bli vegetarian, skriva predikningar, tenta, leva ett otroligt roligt liv och fundera på att sluta blogga helt.

Så därför är jag inte så mycket här nu.

Hejdå.

ett sånt där lyckligt inlägg

2011-02-18T15:02:00.005+02:00

Det är något alldeles speciellt vackert med att märka att lyckan smyger sig på.

Att göra inkommande vecka:

- Umgås med älskade systrar A och M, svåger T, syskondöttrar E, I, A och I, moster M och bästa vän K.

- Skriva en predikan

- Läsa lite av Stanley Hauerwas

- Läsa Kometen kommer

Det här blir den bästa veckan på länge.

Skönt!

2011-02-18T14:18:00.001+02:00

Veckans tenter har gått oerhört bra!

Åtminstone dagens två tenter.

Nu kan jag med största frid i hjärtat fara till Sverige för en vecka.

Om att inte vilja bråka

2011-02-16T16:10:00.002+02:00

Det finns många människor som inte vill bråka.

De vill istället förstå och se till det som förenar.

Och det är ju oerhört bra med sådana människor.

Men det är samtidigt jobbigt att de finns, då man själv inte lika enkelt kan fungera på samma sätt.

Jag skulle t.ex. gärna låta bli att bråka om ämbetsfrågor och annat trist.

En präst och vän sade nyligen till mig, sådär i en bisats, att han "ju inte vill bråka om det där...".

Tänk så skönt!

Men jag kan ju inte välja att inte bråka. Eller, visst, jag kan ju låta bli att ta upp saken med folk som jag vet att tycker annorlunda. Och jag brukar undvika att ta upp det.

Men jag är ju i mig själv ett enda stort problem.

Jag skulle så gärna vara en man, som inte någonsin behöver uttala mig i saken utan bara köra min egen grej.

Men jag är, då jag väl blir präst, i mig själv ett problem. Det spelar ingen roll att jag inte vill bråka, eller att jag inte vill prata om det. Jag är ändå ett problem.

Jag är så avundsjuk på män som inte behöver prata om det.

Psalmer

2011-02-15T18:26:00.003+02:00

Det här kan alla lyssna på någon gång. Det tar bara 43 minuter.

Hittas på Spotify.

Psalmer - Toni Holgersson m.fl.

B.G.H.

2011-02-15T18:20:00.001+02:00

Jag tror att Britt G Hallqvist har* en mycket sund och bra gudsbild.

*Vill inte säga "hade".

hmm...

2011-02-15T18:17:00.006+02:00

Om jag skulle få veta att någon jag känner bor i huset mitt emot vet jag inte om jag skulle skämmas mest över allt dansande eller över morgonens obligatoriska underklädesvandringar.

pst.

2011-02-15T17:18:00.003+02:00

Ibland blir det så tydligt att världen inte kommit så långt på vissa punkter och man får helt enkelt lida för att man är kvinna.

Det är så fruktansvärt irriterande.

värdighet och sånt

2011-02-15T08:19:00.004+02:00

Jag är en sådan som alltid håller mig borta från sådant som jag är dålig på. Det är inte bra. Det är väldigt tryggt att mest syssla med sådant som man väl behärskar, men det är inte bra.

Jag är så klart helt okej med att vara dålig på fågelskådning och på att krydda mat. Sådant är ju ingenting. Men sådant jag verkligen skulle vilja vara bra på, men inte är bra på, så håller jag mig borta från.

Det är lite som med självdistans. Det kan hända att det finns människor som tycker att jag är en sådan som bjuder på mig själv. Det är inte alls sant. Visst kan jag leda Följa John-dans på en gågata, och visst kan jag ogenerat berätta pinsamma saker om mig själv. Men allt sker så oerhört kontrollerat. Jag har full kontroll över vad jag väljer att bjuda på.

Det känns nästan som hyckleri. Det, att låtsas vara frimodig fastän man egentligen lägger timmar dagligen på att fundera på vad andra tycker om en, hur andra tänker om en och hur man skall bedömas.

Nu vet jag vad ni tänker:

"Emma! Kan vi inte på en psalmrad på det där?"

Ja, det kan ni.

Krossa vårt skal av värdighet och blyghet.

Lös oss från jaget, ge oss kraft att älska. (Psb 485)

Kring sitt eget håller ingen vakt.

Här släpper oron. Allt vårt självförakt,

vår rädsla för varandra mist sin makt.

Gud är en av oss vid detta bord. (Svenska psalmboken 396)

ni vet

2011-02-14T17:27:00.002+02:00

Ni vet det där då man borde läsa till tenter, men istället sitter och krampaktigt ser på avsnitt efter avsnitt av friends?

Ni vet?

2011-02-14T16:04:00.004+02:00

Ni vet det där då man märker att man kan ta sig igenom vad som helst, och då samtidigt tappar respekt för det egna livet, eftersom allt känns så litet och obetydligt, och det sedan känns som om man borde bestämma sig för att leva som om man tog livet på stort allvar och faktiskt djupt berörs av vad som händer, helt enkelt för att det är roligare så?

Livet känns ganska stillastående. Det är på många sätt skönt. Jag har inte ens lust att röra om i de grytor jag kunde röra om i.

Men på många sätt känns det ensamt också.

Min mardröm är ju att på frågan "hur går det?" svara att det "rullar på". Nu känner jag mig skrämmande nära.

Men jag orkar inte göra något. Kanske jag håller på att bli gammal.

tenter

2011-02-14T12:47:00.002+02:00

Tenten gick ganska bra.

Mycket bättre än jag förtjänade.

Som vanligt.

Jag kanske till och med klarade den!

Nu blir det att läsa till fredagens två tenter.

Have mercy!

nå nu.

2011-02-14T07:36:00.003+02:00

Det är något väldigt roligt med att N'sync sjunger att Pop is just about respect.

Nu skall jag gå och skriva tent.

Mina vänner. Det känns inte alls bra.

Jag kan ungefär hälften av de 80 meningarna.

Och kan inte en enda grammatikalisk form.

Have mercy!

Nu förtjänar jag ingenting.

hej hopp

2011-02-13T18:42:00.002+02:00

Efter 1,5 dygn börjar jag vara nere i normal vilopuls.

Jag pendlar mellan dagar då jag tänker på hur jag borde vara, och dagar jag inte orkar tänka på alla mina möjligheter och skyldigheter.

Idag är tyvärr en dag av det senare slaget.

Idag orkar jag bara dricka kaffe och läsa på hebreiskatent.

Sedan orkar jag inte mer. Skulle någon påminna mig om hur bra jag borde vara skulle jag kanske börja gråta.

Det är en svår balansgång mellan nåd och god förvaltning.

hej hööni!

2011-02-12T09:48:00.003+02:00

Under dagens löppass hade jag en maxpuls på 200.

Det är högt.

Hittills den högsta jag mätt, faktiskt.

Rekord tas på löpande band.

Jag sprang längst jag sprungit någonsin också.

Man, I must be in bad shape!

helt slut

2011-02-11T22:27:00.002+02:00

Dag 1 av filmfestivalen är avklarad.

Jag är helt slut.

Nu somnar jag.

Halv elva en fredag.

Nu somnar jag.

trött och lite stressad

2011-02-11T08:03:00.004+02:00

Nu kom jag på varför det känns så tungt!

Man är ju som studerande ofta ganska splittrad!

Det är ju det!

Jag studerar ett krävande, hebreiskt språk.

Jag tentar böcker i religionsfilosofi.

Jag går gudstjänstövningar och förrättningsövningar och liturgisk sång.

De här är tre ganska så olika kurser att ha.

Sedan på fritiden ordnar jag läger för unga vuxna, taizémässor, filmfestivaler och sitter i kontatgrupper.

Sedan där emellan skall man hoppa in på olika ställen och hjälpa till med olika saker.

För att inte tala om alla "jag borde..."

Sedan är det ju inte så att jag kommer hem till min lilla familj på kvällen, utan varje dag är det olika människor, och umgänget är aktivt och intensivt.

Det är ju inte konstigt att man är trött! Jag säger inte att det är lättare, men nog är det ju annorlunda att i 6-8 timmar/dag få fokusera på ungefär samma sak.

Men understrykas bör att jag vill ha det precis såhär. Jag vill ha varierande dagar med många olika människor och uppgifter.

VÄLKOMNA IMORGON

2011-02-10T20:16:00.000+02:00

EXIST

hej kväll

2011-02-10T19:23:00.003+02:00

Jag är så oerhört lycklig över telefonsamtalet jag hade just med den bästa i hela världen.

Jag är så väldigt ledsen över ett uteblivet samtal.

Jag är så väldigt nervös för imorgon.

Jag är så väldigt trött.

Jag är så orolig för de tre kommande tenterna.

Jag är så glad över inre beslut jag gjort idag.

Jag är så tillfreds med tanken på vad jag kan vara.

Jag är så djupt olycklig över allt som blir konstigt, blir fel eller aldrig blir.

Jag är så trygg i vad jag ändå alltid vilar i.

Jag har så många känslor i mig nu så jag inte vet om jag skall skratta eller gråta.

Jag tror jag väljer något mitt emellan, dvs Att studera hebreiska.

Präst

2011-02-10T15:12:00.003+02:00

Borde läsa en massa artiklar, men märkte mitt i allt att jag smidigt, från läsandet, gått över till att leka förrättningssamtal. Det var ett vigselsamtal den här gången.

Jag vill nog vara präst.

X,22!

2011-02-10T10:59:00.002+02:00

Nytt löpsträcksrekord!

Jag har inte riktigt min systers förmåga att våga lita på att jag är älskad även om jag springer pinsamt korta sträckor.

Snart kanske jag vågar skriva ut alla siffror.

Och den med ett huvud som fungerar som mer än en hatthylla noterar också att jag härmed erkänner att jag aldrig sprungit 10 km eller längre.

Tänk!

2011-02-10T09:13:00.002+02:00

Igår slog det mig sådär med väldig kraft att jag faktiskt blir färdig med mina studier så småningom.

Ja, jag vet att det är först om ett drygt år, men ändå.

Jag brukar tänka att jag skriver en fantastisk gradu och får fortsätta forska. Det är skönt att tänka så. Då får jag hålla kvar så mycket som möjligt av den livsstil jag har nu. Då behöver jag inte oroa mig för någon förändring.

Men vad händer om en ljuvlig prästtjänst väntar på mig då?

Tänk om jag blir präst ganska snart.

FEST OCH SEGER!

2011-02-09T13:19:00.003+02:00

JAG HAR FÅTT JOBB och är så lycklig att jag knappt vet vart jag ska titta.

Nu känns gårdagens mail till Umeås bibliotekschef ganska lustigt, om vi säger som så.

why?

2011-02-07T14:35:00.001+02:00

Varför måste mjöl, socker och fett vara så mycket billigare än kött och grönsaker?

Varför kan jag inte ha goda saker hemma utan att äta upp dem?

Varför tryckte jag just motvilligt i mig en hel kanelbulle fastän jag var mätt och faktiskt lite äcklad av den? Ville jag verkligen så gärna bli av med den?

Jag menar...

2011-02-07T14:06:00.002+02:00

... hur tänkte jag nu?

Skall jag som äta de här alldeles på egen hand, har jag tänkt?

ni vet

2011-02-07T13:03:00.004+02:00

Ni vet det där då man inte har nån lösning på sin lilla olycka,

utan det bara är att liksom bita ihop och vänta på bättre dagar?

Jag ska bita ihop i kanelbullar, som jag egentligen under inga omständigheter får äta.

Jag är ingen tröstätare. Men jag äter då jag inte vill göra nånting alls i hela världen.

Min mamma

2011-02-06T19:04:00.002+02:00

Jag älskar min mamma.
Jag är så oerhört tacksam och glad över att hon finns.

SNÄLLA!

2011-02-06T16:00:00.002+02:00

Om NÅGON SNÄLLA har hittat en sida på nätet med kompletta grammatik-analyser av varje ord i GT, så berätta för mig var den finns!
För grekiska finns det på typ varannan av världens alla nätsidor, och Herren vet att det hjälpte mig för fyra år sedan.
Men var gömmer sig hebreiskan? Var? VAR?
Jag behöver hjälpen NU!

Vänner

2011-02-05T13:04:00.003+02:00

Det är något väldigt fint med att få börja dagen med att slita bort fastklibbade glas från matbordet.
Då känner jag den där varma känslan som berättar att jag har goda vänner.

Hmm...

2011-02-04T13:18:00.006+02:00

Jag tycker ändå att det är lite intressant att Kyrkpressen varje torsdagseftermiddag upplyser den vanliga finlandssvensken om straffet i helvetet för en av de sju dödssynderna.
Nåväl. Bara en vecka kvar.

Till något helt annat:
Här kommer något roligt. Jag fick till och med ett samtal från utlandet för att upplysas om det här. Klippet lär oss att vi alla fascineras av lite olika saker.

Varsågoda:

2011-02-03T21:12:00.002+02:00

Amanda har helt rätt. Blåsinstrumenten är underbara i andra refräng-omgången.
Hon lärde mig också att kunna ropa med i alla "JA!" som dyker upp lite här och där.
Dansa och var glada, människor!

Jag ser den här bilden...

2011-02-03T21:01:00.005+02:00

... och minns den där gången då syster M satt och läste om 12 olika ansiktsformer och jag frågade

"E jag oval?"
"Nä."
"E jag hjärtformad?"
"Nä."
"Va e jag, då?"
"Rund. Du e nog rund."

Ansiktsformen är nog väldigt rund, trots att något annat skulle kännas mer spännande.
Jag tror dessutom det här är ett av tre foton i världen där min hörntand är synlig. De andra två togs 2002 och 2003.

personlig utveckling

2011-02-03T15:35:00.002+02:00

Igår när jag märkte att jag får kickar av att gå förbi folk i branta uppförsbackar så kände jag att det nog ännu finns utrymme för förbättring. Sådär vad gäller att vara människa.

Cashew

2011-02-03T14:11:00.003+02:00

Hälften av pengarna jag lägger på mat går åt till Cashewnötter.

Tåls verkligen att tänka på.

oh no!

2011-02-03T13:47:00.005+02:00

Jag läste just mitt livs värsta religionsfilosofiska artikel.

Mitt självförtroende är på minus.

Intressant

2011-02-03T09:29:00.001+02:00

Utsattes just för en fnittrig telefonförsäljare.
Han körde en monolog på 2:14 som jag omöjligt kunde avbryta och fnissade till lite då och då.
Absurt på många sätt.

Människor jag inte känner som för ofta säger mitt förnamn skrämmer mig dessutom.

God morgon!

2011-02-03T08:17:00.003+02:00

Idag skall jag kanske inte ta mig någonstans innan klockan blir 19.
Jag skall bara vara i mitt så väldigt älskade hem!
Studera religionsfilosofi, dricka kaffe, studera hebreiska, dansa...
Inte illa, mina vänner.

HIT SKALL ALLA SOM KAN TA SIG TILL ÅBO KOMMA!

2011-02-02T09:13:00.003+02:00

FILMFESTIVAL

Igår såg jag Miesten vuoro. Vilken fantastisk film! Den ska visas och diskuteras under festivalen.

Ikväll skall jag se Capitalism - A Love Story
och imorgon skall jag se Book of Eli.
De kommer också att visas.

Ur Jesaja 58

2011-02-02T08:41:00.002+02:00

2Dag efter dag söker de mig
och vill lära sig följa mina vägar.
Likt ett folk som handlar rättfärdigt
och inte har övergett sin Guds lag
ber de mig om regler för vad som är rätt
och älskar att nalkas Gud.
3"Ser du inte att vi fastar?
Märker du inte hur vi späker oss?"
Ni sköter era sysslor på fastedagen,
ni driver på era drängar,
4ni fastar under bråk och gräl
och skändliga slagsmål.
Som ni fastar i dag
blir inte er bön hörd i höjden.
5Är det en sådan fasta jag vill se:
en dag då man späker sig,
hänger med huvudet som ett strå,
ligger i säck och aska?
Kallar du det fasta,
en dag som behagar Herren?
6Nej, detta är den fasta jag vill se:
att du lossar orättfärdiga bojor,
sliter sönder okets rep,
befriar de förtryckta,
krossar alla ok.
7Dela ditt bröd med den hungrige,
ge hemlösa stackare husrum,
ser du en naken så klä honom,
vänd inte dina egna ryggen!
8Då bryter gryningsljuset fram för dig,
och dina sår skall genast läkas.
Din rättfärdighet skall gå framför dig
och Herrens härlighet gå sist i ditt tåg.
9Då skall Herren svara när du kallar,
när du ropar säger han: "Här är jag."

Om du gör slut på allt förtryck hos dig,
hot och hån och förtal,
10om du räcker ditt bröd åt den hungrige
och mättar den som lider nöd,
då skall ljus bryta fram för dig i mörkret,
din natt bli strålande dag.

Om hälsa och smärta

2011-02-02T08:37:00.003+02:00

Har varit aktiv och idag redan hunnit boka två tider till stundenthälsan.

Otroligt!

Tandläkare fick jag t.o.m. till nu pågående vår! Amazing!

Not so amazing är att det är samma tandläkare som sist.

Hon som sa att det inte skulle göra ont.

Hon som inte bedövade mig.

Hon som orsakade en sådan smärta att min kropp ännu minns den.

Varför gjorde hon så?

Gud eller Ego?

2011-02-01T20:51:00.002+02:00

Jag vill så mycket så det gör ont.

Jag hoppas att det är Gud som knackar på och vill berätta för mig om det mycket bättre liv jag kunde leva.

Jag hoppas att det inte är mitt ego som vill att jag ska vara fläckfri. Det kan jag ju aldrig bli.

Lite om dop

2011-02-01T08:09:00.011+02:00

Nu kan jag inte hålla min bloggpaus längre.

Amanda skriver om dop, till följd av att Linn funderar på huruvida de skall låta döpa sin dotter eller inte. Amanda svarar mycket klokt. Läs det.

Jag vill tillägga en annan sak. Idag vill vi vara så väldigt "fria" och "autonoma". Vi vill skapa våra liv själva, och vill ge våra barn samma möjlighet. Därför vill vi inte föra över saker på våra barn. Men varför säger de människor som kallar sig fritänkande, liberala och moderna att de inte kan förstå hur någon kan låta döpa sitt barn? Var är är det öppna sinnet nu?

Och varför blir just religion det stora problemet? Det är oklart av flera orsaker:

1. Varför är religion en sak vi inte får utöva med våra barn, till skillnad från att uppmuntra till att rösta i politiska val? (Återkommer till liknande fenomen i punkt 5.) Och är inte valet att inte ge barnet möjlighet till delaktighet i en andlig gemenskap ett lika aktivt val?

2. Varför tror vi att den ritual ett dop innebär (dvs en ritual som händer i 12 minuter en gång barnet senare inte minns) skulle påverka barnet mer negativt, än t.ex. vår konsumtionshysteri? Det ligger i.o.f.s. helt i linje med den nutida, finländska ungdomen att i allt kritisera kyrka, men om vi vill vara människor som hackar på saker av goda skäl så måste vi fundera mer noggrant.

3. Handlar diskussionen över huvud taget om barnet längre? Eller handlar det om vår vilja idag att vara fläckfria föräldrar och kunna visa på att vi gjort allt rätt? "Vi har inte tvingat barnet till någon tro. Vi har inte tvingat vår son att tycka om bilar."

Det är ju vackert att vilja vara en bra förälder. Men inte tror ju någon att barnet skadas av ett dop! Det blir så lätt bara ett statement man gör. På samma sätt som med föräldrar som tydligt genom barnets namn och barnets kläder visar vem de själva är.

4. Vi vet ju att vi aldrig, även om vi så önskade, kan hindra oss från att föra över våra åsikter på våra barn. Vi lär dem att visa hänsyn, att tacka, att vara vänliga, att kunna spara, att dela med sig... Vi lär dem tyvärr också sucka över grannen som igen har ny bil, över kollegan som är irriterande och dum och över att digiboxen bråkar. Det är inte medfött. Det är en vald etik.

5. Varför, varför reagerar ingen på 6-åringen jag såg i "rastaflätor"? Eller nog reagerar vi. Men det är bara personer över 45 som tycker att det kan vara konstigt. Vi andra tycker att det är fint med ett barn som får lära sig äta vegetariskt och tänka ekologiskt.

Var är hatet för överförda åsikter/livsåskådningar nu?

6. Om en eller flera människor som blivit förälder/föräldrar till ett barn tycker att livet känns som ett enda stort mäktigt under, och de vill vända sig till detta Något Större, Något Mer för att uttrycka sin tacksamhet och glädje, så låt dem.

Om nyblivna föräldrar känner att det, ifall något hände barnet, skulle vara skönt att minnas den där gången då de i 12 minuter påminde sig om att barnet vilar tryggt i en stor famn vad som än händer, så låt dem göra det.

För allt i världen. För Guds skull. Låt dem.

PAUS PÅGÅR

2011-01-25T23:10:00.001+02:00

Where Children Sleep

2011-01-25T09:05:00.001+02:00

För den som, precis som jag, är i behov av perspektiv idag.

Man kan bläddra sig fram genom bilderna.

Nee!

2011-01-25T08:44:00.004+02:00

Nee, hööni, va ja har leidon!

Tänk att ett enda samtal från förra veckan kan få livet jag trivdes med att kännas så väldigt...

tillfälligt, litet, simpelt och dumt.

Om en vecka hoppas jag kunna skriva: "Och alldeles... underbart!

Men just nu känns det inte alls så.